Efter en vecka med mycket resande med mina mått mätt är det inte utan att det känns lite vimmelkantigt. En hemmakväll nu på lördagskvällen har dock rätat upp trigonometrin en del.
Det är alltid kul att vara i Italien. Den här gången var det Milano som jag fick stifta bekantskap med. Staden ligger verkligen i ett hett område, på flera sätt. Där finns en stor andel av landets industri. Regionen är inte speciellt vacker men den ligger nära fantastiska möjligheter i form av både alperna och medelhavet.
Även om jag är van vid att träffa folk jag inte känner så känns det lite laddat att resa ned själv för ett så pass viktigt besök som det var. Man vet aldrig riktigt med säkerhet hur det ska bli. Ingen av de jag träffade hade jag träffat tidigare. Men som vanligt så är det bara att ta ett djupt andetag och kasta sig ut i det okända. Och som vanligt så funkade det alldeles utmärkt. Det är bara till att lita till sin egen förmåga att hantera alla lägen som uppkommer. Man bär trots allt med sig en hel del erfarenheter och det är dem man får sätta sin tillit till.
Italienarna är härliga. Det finns inget annat ord för det. De är hjärtliga, humoristiska och stolta. När vi beskriver det som är vårt så tonas allt ned - nej, det är inget märkvädigt det vi har, nej då. Italienarna är stolta för det de representerar i alla lägen och det måste jag säga är en mycket roligare inställning. Blygsamhet må vara en dygd, men håll med om att det är en tråkig dygd.
Nu ska jag hålla mig hemma ända tills veckan som kommer efter denna. Då bär det iväg till ett annat av mina favoritländer. Ett land där ostarna är kända för något som inte finns...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar